Pat the bat

Idag kom beskedet att Pat Burrell lägger handsken på hyllan och slutar med basebollen (i alla fall som MLB-spelare).

Pat slog 292 homeruns över tolv säsonger och har överlag varit en bra spelare under sin karriär, aldrig MVP-kaliber men samtidigt sällan dålig. Två gånger han dock var dålig var;

1. i Tampa Bay 2009-2010

2. i World Series, där han slog… 1 för 27 med 16 strikeouts. Sanslöst uselt och faktiskt ett rekord!

För att göra den senare statistiken mer fantastisk så var den enda hitten en double som till slut ledde till den avgörande poängen i avgörande match fem för Philadelphia 2008.

Nu kan man undra varför jag väljer att skriva om denna herre. De flesta som läser vet det redan. 1998 var Pat the bat förstavalet i draften. Sedan dess har förväntningarna givetvis varit höga och många ser nog på hans karriär som lite av ett misslyckande med tanke på desamma.

Man kan fundera på hur bra man ska vara om man är förstadraftad. Hur stora krav ska det gå att ställa? Vi kollar resten av första rundan 1998:

1. Pat Burrell, 292 HR, två world series-vinster

2. Mark Mulder, dubbel all-star pitcher, slutade efter 2008

3. Corey Patterson, 118 HR, ingen särskilld framgång

4. Jeff Austin, spelade blott tre säsonger i MLB och tangerade ett rekord då han började en match med att släppa tre raka homeruns.

5. J.D. Drew, 242 HR, en world series-vinst, MVP i All-starmatchen 2008

6. Ryan Mills – blev inget

7. Austin Kearns, 117 HR

8. Felipe Lopez, 90 HR och en All Star-uttagning

9. Sean Burroughs, spelade ett par säsonger utan större lycka, försvann i fyra år p.g.a. personliga problem.

10. Carlos Pena, 258 HR, All Star, vunnit både Golden glove och Silver slugger.

11. Josh McKinley, who?

12. Adam Everett, en medioker karriär i fyra klubbar. Slutade efter senaste säsongen.

13. J.M. Gold, ännu en who?

14. Jeff Weaver, World Series-vinnare 2006 men förutom det inget mer än en hyffsad pitcher. Hunnit med sju olika lag…

15. Clint Johnston, blev inget.

16. Kip Wells, högst medioker pitcher utan någon större framgång.

17. Brad Lidge, mycket stabil pitcher med en World Series-titel och två All Star-uttagningar.

18. Seth Etherton, dålig pitcher som spelat i minors sedan 2006.

19. Tony Torcato, spelade 43 matcher i MLB…..

20. CC Sabathia, har ett rekord på 176-96, vann World Series 2009, Cy Young 2007 och har varit All Star-uttagen fem gånger!

21. Jason Tyner, behövde 390 matcher för att slå karriärens första (och enda) homerun. Inte spelat i högsta serien sedan 2008.

22. Matt Thornton, duktig relief pitcher som blev uttagen till All Star 2010.

23. Bubba Crosby, fick ett par år i Yankees men itne spelat sedan 2006.

24. Andy Brown, nobody

25. Nate Bump, spelade tre år i majors med Florida och hann vinna World Series 2003.

26. Rick Elder, never made it

27. Chip Ambres, spelat tre säsonger i tre olika lag och slagit totalt fyra homeruns.

28. Matt Roney, vann en match och förlorade tio som pitcher för Detroit och Oakland. Åkte sedan fast för doping…

29. Arturo McDowell, vem?

30. Matt Burch, nix.

På listan ovan finns visserligen ett par helt dugliga spelare, men ingen har vunnit lika många eller fler titlar än Burrell. Det är ett faktum. Tur med lagen kanske, men definitivt inte en misslyckad karriär. CC Sabathia får ses som första rundans främsta stjärna men därefter kommer nog Pat the bat.

Givetvis fanns det en hel hög med riktigt duktiga spelare som draftades längre ner, men det är ändå första rundan som är den man ska hitta sin franchise-spelare i. Nu ger vi Pat den respekt han förtjänar och gratulerar till en fin karriär!

Annonser

Skip skipped

Hur skulle du känna dig om du blev brädad av en ekorre? Inte ok, eller hur? Men det är precis vad Skip Schumaker har blivit i den senast utgåvan av Topps basebollkort! Så här ser årets basebollbild på Skip Schumaker ut!

Ni kanske känner till historien, men jag drar den lite kort ändå.

I match fyra i fjolårets NLDS så blev ekorren på bilden en tittarfavorit då den mitt under pågående match sprang rakt framför hemplattan. Från den stunden hade St. Louis Cardinals sin ”Rally Squirrel”, och som alla vet så var det ju det här som gjorde att Cardinals gick hela vägen och vann World Series förra året!

Detta är såklart inte första gången en ekorre har blivit basebollstjärna. Eller vem vet, kanske det är samma ekorre?!

För alla er som känner med Skip Schumaker så kan jag berätta att det endast kommer att vara den första upplagan som kommer att ha den här bilden och redan i nästa omgång kommer Skip Schumaker att få äran att faktiskt vara med på sin eget kort!

Mitt stora feta amerikanska basebollag

1984 spelade Detroit Tigers World Series. Deras infield vägde då gemensamt 675 pound. Den kommande säsongen försöker man nå World Series igen, nu väger den möjliga infieldkombinationen Fielder-Santiago-Peralta-Cabrera tillsammans 935 pounds, en ökning med nästan 40%.

För att förstå att vikten faktiskt börjar bli ett problem finns det flera exempel som kan vara användbara, senast i höstas uttalade sig C.C. Sabathia om sin egen vikt och antydde att den försämrat hans säsong då han blivit sliten under de sista månaderna. Nu var det dags att tappa vikt.

Andra spelare som tyvärr inte gjort detta och gått en för tidig pension till mötes finns också, den mest omtalade kan säkert Mo Vaughn vara som vid 34 års ålder började gå sönder. Säsongen därpå blev det 27 matcher innan karriären var över.

De senaste åren har det talats mycket om hur steroiderna gjort basebollspelare så mycket större nu än förr. Kanske är det dags att göra något åt kosthållningen i denna världens största liga nu. Man kan alltid spela ”förebilds-kortet”, men sanningen är att det vore det bästa för spelarna själva, inte bara deras karriär, utan även deras liv.

 

Söker man tillräckligt länge efter något…

I efterdyningarna av Ryan Brauns första positiva dopingtest har det tydligen pratats en del om detta bland aktiva spelare.

Domnikanska tidningen Hoy rapporterar att Torontos slugger Jose Bautista har dopingtestats sexton gånger under de senaste två säsongerna, något som är en stark indikering på att någon har misstänkt något. Det är nämligen så att om man som spelare i MLB enbart utsätts för de slumpmässiga test som görs kan man max testats fyra gånger per säsong. Att då få göra detta nio respektive sju gånger är näst intill ett hån mot spelaren men samtidigt en klar markering att man nu satsar hårt för att stoppa fusket.

Det är så att man funderar på hur många test Braun fick genomgå innan han åkte fast…

E1, E2, E3…

För alla er som älskar att se Derek Jeter och Robinson Cano vända snabba double plays och se fantastiska lyror på outfield av Jim Edmonds eller Torii Hunter. Så här kan det också se ut när man spelar baseboll!

http://mlb.mlb.com/news/wall/article.jsp?content_id=26497322

Låt inte uniformerna lura er dock. Det är inte Colorado Rockies som är lite rostiga efter en lång off season!

Retired

Trots att han har lagt line up-skrivande och argumenterande med domare på hyllan så kommer förra årets mästarcoach Tony La Russa att få leda en match till.

För som traditionen kräver så är det de två managerna från de två World Series-lagen som ska coacha respektive ligas All Star-lag. Och trots att La Russa efter säsongen tyckte att 33 år i Big Leagues fick vara nog så kommer han att stå i dugouten för National League när årets All Star-match spelas den 10 juli i Kansas City.

Jag tycker att det känns helt rätt att ge La Russa denna ära trots att han lagt av, men det finns de som tycker att utnämningen känns fel. Anledningen är förstås att sedan några år tillbaka så står ju mer än äran på spel då vinnande liga har fördelen av hemmaplan i World Series. Att ha en coach som inte har något att vinna på just vinna kan så klart kännas fel, men om man lyssnar på vad La Russa själv hade att säga om sitt sista(?) uppdrag så förstår man ganska snabbt att han inte kommer att vara där för att bara se och njuta.