Who’s on first

En klassiker blir aldrig gammal och det är ju den tiden på året då man ger saker till varandra så jag tänkte ge alla er där ute två små sketcher att glädjas åt så här i de mörka tider vi är inne i.

Först Abbott och Costellos original från 1945.

 

Och sedan en nyinspelad variant med bland annat Billy Crystal, A.D. Miles and Jerry Seinfeld.

 

God Jul om vi inte ses innan dess!

Annonser

Ska man gilla Yankees

I adminverktyget på den här bloggen så kan man se en massa roligt. Bland annat statistik om hur många som läser bloggen och vilka inlägg som varit mest populära. Man kan också se vilka länkar som det klickas mest på och vilka Youtube-klipp som ses mest.

Men det roligaste i all denna statistik är att man kan se vilka sökningar som gör att människor hamnar på bloggen. Och anledningen till att det är roligast är för att där kan de mest absurda sakerna dyka upp.

En sökning som gett mig tre träffar är prärievarg. För inte så länge sedan var det www.snattasex.com som någon hade sökt på. (Säg nu inte att du klickade på länken! Du läser en basebollblogg för Guds skull!) Och härom dagen hade någon från Norge sökt på Bobby Bonilla och gett mig 32 träffar på en artikel från ifjol.

Allt detta kan ju klassas som humor, men det är inte allt som det söks på som bara är roligt. För igår hade det kommit en lite viktigare sökning. Sökningen var:

Ska man gilla Yankees?

Jag vet inte om personen som skrev in den här sökningen fick sitt svar här på bloggen eller om den personen har fått ett svar från annat håll. I vilket fall som helst så tänkte jag att jag lika gärna kan skriva ut svaret i fall det skulle vara fler som undrar.

Svaret är nej.

Så var det sagt. Jag kan förstå att det finns andra som tycker annorlunda och jag känner själv fler personer som håller på Yankees än personer som håller på något annat lag.  Men med det sagt så är det inte alltid som jag kan sympatisera med deras val av favoritlag.

Framför allt är det de som egentligen har ett annat favoritlag som helt plötsligt får för sig att det vore roligare att hålla på New York Yankees. Ibland för att deras favoritspelare blivit tradad dit eller signat ett stort kontrakt med laget, eller som i vissa fall bara bytt för att deras eget lag inte vinner tillräckligt mycket.

Sedan finns det de som inte förstod bättre när de började intressera sig för sporten baseboll. Jag var en utav dessa då jag i början av mitt liv som basebollfrälst försökte komma på vilket lag jag skulle hålla på. Då är det enkla valet New York Yankees eftersom det är det lag som det är lättast att hitta information om.

I mitt fall var det en kort förälskelse som inte höll i sig för trots gamla stjärnor som Babe Ruth och Mickey Mantle samt nutida storstjärnor som Derek Jeter och Bernie Williams så föll allting på att de förlorade mot dåvarande Florida Marlins i World Series 2003.

Jag är extremt tacksam för det för året efter så följde jag som del av Red Sox Nation den mest fantastiska slutspelsvändningen i basebollhistorien. Det var innan jag tyckte att Boston Red Sox hade blivit för lika sin ärkerival från New York och min resa ledde mig till sorgebarnet New York Mets som alltid kommer att leva i sin storebrors skugga. Det är ett lag som passar mig.

Och självklart har även jag känt att det hade varit kul att varje år vara med i snacket om slutspelsplatser och potentiella WS-vinnare. Eller att alltid kunna önska sig den stora värvningen som gör att hoppet inför den nya säsongen sticker i höjden.

För det är i mina ögon den enda fördelen med att hålla på ett lag som Yankees. Där behöver man aldrig tvivla på vad säsongens mål är.

Däremot så är förbannelserna minst lika många när man håller på ett lag som alltid förväntar sig vinna. En vinst blir aldrig lika stor medans en förlust sörjs desto mer. Och när åren utan de stora segrarna blir för många då kommer den ack så fördärvliga ”vi är bäst ändå”-mentaliteten fram.

Och det är den jag nu vill ta fasta på och säga till er som undrar om man ska hålla på Yankees; Håll på ett annat lag!

Nej, ni kommer inte vara med om fler WS-titlar. Ni kommer inte kunna stoltsera med en line up av idel All Stars. Nej, det kommer inte vara ert lag som år efter år utmanar de bästa i slutspelet. Och nej, det kommer inte att vara roligare att hålla på New York Mets.

Men! Det som kommer att vara bättre är att människor i din omgivning kommer ha mer respekt för ditt val av lag än om du väljer ”det enkla” alternativet. Och att vara Yankees-supporter är inte heller lätt.

Dels kommer folk som mig vara tvungen att få bevis för att du över huvud taget kan något om baseboll för tyvärr så vet inte alla Yankees-fans vem Derek Jeter är. Och inte nog med det utan sedan måste du också vara någorlunda normalt funtad för att inte direkt hamna under den tidigare nämnda ”vi är bäst ändå”-kategorin.

Och belöningen om du nu väljer att hitta ett lag med hjärtat är att du (kanske) får uppleva en WS-triumf som betyder så mycket för dig och ditt lag att du aldrig kommer att uppleva något större i hela ditt liv. Är inte det mer värt än att lägga WS-titlar på hög så säg.

Jag vill bara passa på att säga att jag har den absolut största respekten för Yankees digra historia och jag sitter själv gärna och läser om de mytomspunna Yankeeslegenderna när jag har tid. Det är inte myten Yankees jag tycker man ska vända sig ifrån utan mer fenomenet Yankees. Fenomenet som betalar 200 miljoner dollar per år i löner till sina spelare och har flertalet av de spelare som tjänar topp fem i MLB.

Och innan någon annan nämner det så vet jag att Los Angeles Dodgers kommer att ha en högre lönekostnad än just New York Yankees nästa säsong. Men det är en säsong sedan millennieskiftet. En.

Det finns såklart fler argument, men efter att ha dels bandat ner inlägget för att inte förlora alla läsare halvvägs och dels för att jag inte vill att det ska bli en för otrevlig atmosfär här på bloggen så väljer jag att stoppa här.

Jag avslutar dock med att säga som Chris Rock i ett gammalt klipp som ligger här på bloggen; ”Att hålla på Yankees är som att hoppas att Steve Jobs vinner på lotto.” Säger inte det allt!

Sign R.A.

Jag håller på New York Mets och för det mesta försöker jag hålla detta känt men inte kännbart här på bloggen. Idag kan jag dock inte göra det för idag handlar det om att signa R.A. Dickey eller inte.

För mig så var det inte så självklart att R.A. skulle bli kvar i Mets nästa säsong. Det fanns en villig partner att göra en trade med och dealen skulle gynna båda sidor. En sådan där deal som gör alla gladare helt enkelt.

Och om ni har följt med i nyhetsflödet de senaste dagarna så vet ni att den dealen gjordes av ett annat lag, det vill säga Tampa Bay Rays. De fick ge upp två pitchers och det var kanske det som Mets föll på. Å andra sidan var spelaren Mets erbjöd långt mycket bättre.

För Tampa Bay släppte James Shields och Wade Davis och fick tillbaka den spelare som jag suttit och dreglat lite över den senaste veckan, Wil Myers, från Kansas City Royals. En deal som jag gärna hade sett Mets göra för att få en trolig superstjärna att slänga in tillsammans med de tre stora pitcherstjärnorna som är på väg upp genom minor leagues.

Men så blev det inte och nu är det i mina ögon en no brainer att istället signa ligans bästa pitcher till ett långtidskontrakt. En spelare som vann Cy Young Award för bara någon månad sedan och som gjorde en annars ganska mörk säsong ganska mycket ljusare.

För att göra en trade idag med ett annat lag är antagligen möjligt, men mig veterligen är inget annat lag berett att släppa ett lika prominent superlöfte som Royals var med Wil Myers. Och får Mets inte en blivande storstjärna tillbaka i en trade så kommer jag att bli mycket besviken.

För Dickey är ”bara” 38 år ung och som knuckleballer så är det som att vara 25. Eller i alla fall typ 28. För Tim Wakefield var 42 år när han var en All Star och Phil Niekro var 45 år när han var All Star sista gången i hans karriär.

Så snälla Mets GM Sandy Alderson och ägarna familjen Wilpon. Signa R.A.!

dickey--300x300

Ventura vs Ryan

Jag har skrivit om det här tidigare,men när man ramlar över detta fantastiska mästerverk så måste det skrivas om igen!

venturaryan125

 

Ni kan läsa om själva händelsen i länken ovan. Eller ta en nostalgititt på ett annat Nintendo-mästerverk. Match 6 mellan Boston Red Sox och New York Mets 1986.

 

Tavla

Idag köpte jag en av flertalet julklappar till mig själv. För är det inte givandets årstid vi är inne i? Och jag är inte den som är sen att ge mig själv något litet extra!

Detta kanske kan och ska klassas som ett totalt onödigt inköp, men det är inte varje dag man får chansen att köpa något basebollrelaterat och samtidigt skänka pengar till välgörande ändamål. För tro det eller ej så var det på Frälsningsarméns julbasar som den här tavlan fanns.

bild

Anledningen till att jag köpte den är såklart att Alex Rodriguez är en av mina absoluta favoritspelare. Och den här bilden är ju tagen långt innan det gick totalt utför. Med gamla Cal Ripken Jrs PRO6HF-handsken och långa byxor. Samt två höftoperationer mindre.

För igår tillkännagavs det att A-Rod kommer att göra en operation på sin vänstra höft vilket kan leda till att han missar upp till halva nästa säsong. Det är den andra höften som behöver operation då han opererade högra höften 2009. Om det var denna skada som gjorde att han sög totalt i årets slutspel låter jag vara osagt, men det kan ha varit en bidragande orsak.

Den andra personen i bilden, Derek Jeter, beskyllde jag för att ha nallat av julmaten, men nu visar påstått nytagna foton att Jeter redan har gymmat bort de överflödiga kilona. Som sagt, om någon kan komma i form så är det DJ2!

832_10151129498166695_1405006509_n